"Jag har redan gjort det som ni kommer göra på Koh Phangan"

St.Patrick's Day firades i onsdag och jag var inte sen att ta chansen att dricka öl med irländare. Jag anlände till O'connors i Uppsala. Den pub som kan ses som "mest irländsk" av alla som Uppsala kan erbjuda. Kvällen började fint. I dörren stod jag och en vän bakom ett ekipage äldre män (ca 65) som var på väg in varav en av dem utbrister: "Är det något speciellt på gång här ikväll?", till en vakt. Vakten svarade kort och koncist: "Ja, det är det", "Jaha", svarar mannen. Jävligt kul. En bra början på kvällen med andra ord.

Efter den härliga incidenten så inleddes firandet med att lyssna på livebandet. Blev hetsad till dans av en irländsk tjej (som kunde svenska men vägrade prata det, skumt). Satt sen still och drack öl. Det var under den tiden som jag satt still och drack öl som kärnhändelsen i denna berättelse inträffade.

En man kommer och sätter sig mittemot mig och min vän. Han stirrar ganska hårt på oss och ser berusad ut vi försöker ignorera honom så gott det går tills han säger något. Här är samtalet som följde:

"Öh, gillar ni Guiness?", frågar han.

"Ja, det är väl gott ibland", svarar jag.

"Äh, fy fan", utbrister han.

"Vadå då?", undrar jag.

"Smakar ju skit fan!", säger han med ett fylleflin.

Efter detta börjar han svamla och jag går på toa. Jag kommer tillbaka och då pratar han med min vän om "livet". Ett samtalsämne som är signumet för fulla män i medelåldern som pratar med folk som är mellan 20-25.

"Asså, jag ångrar ingenting. Jag har seglat runt jorden två gånger. Jag ångrar ingenting.", säger han.

"Hur gammal är du?", frågar vi.

"Öh, 39, jag har två barn. Ett som är 3 år och ett som 1 år.", svarar han.


Efter detta följer en hel del skitsnack fast ett skönt citat häver han ur sig: "Jag har redan gjort det som ni kommer göra på Koh Phangan (narkotikatät ö i Thailand)". Riktigt bra sagt. Men sen börjar det gå överstyr.

"Jag fick mitt första barn när jag var 31", säger han.

"Var inte du 39?", frågar min vän.

"Nej för fan, jag är 37", svarar han.

"Men det stämmer ju inte heller, ditt äldsta barn var ju 3 år", säger min vän.

"Nej, jag menar 36", säger han då.

Ridå ner...

Efter detta lämnar vi O'connors, mycket tack vare denna man som förstörde kvällen en aning. Min tanke är. Visst ska medelåldersmän och kvinnor kunna gå ut och ta sig ett glas när dem vill, självklart. MEN, det blir aldrig bara ett glas. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit "uppläxad" i vad livet går ut på eller att jag måste "se till att leva livet, som jag gjorde i din ålder" av nån full jävel från Alunda (eller någon annan håla) med tre småbarn hemma. Jag är jävligt trött på det. Inte därför man går ut och tar en öl. Antingen inför man åldersgränser åt andra hållet eller så släpper man bara inte in dem. Har man en gräns för att komma in på ett ställe satt vid till exempel 23 år. Då borde man ha en som är satt vid typ 35, inga över trettiofem får komma in. Det skulle dessutom öppna upp för en ny typ av krogar som kunde rikta in sig mer på folk i medelåldern. Något måste göras. Jag börjar få nog.

/Fredrik